Turné

Det är mycket nu. Mycket kuul!

Imorgon är turnéns sista dag och vi har två spelningar. Vi åker till Åmål tidigt på morgonen och sen blir det Harrys i Uddevalla på kvällen. Perfekt avslutning!

Så här får det inte vara!

Snälla, fina ni - LÄS.

http://www.gp.se/nyheter/vastergotland/1.2255571-utvisad-men-till-vad-

Så här får det inte vara! Jag blir så ledsen och det riktigt värker i hjärtat när jag läser om Mai som blir utvisad från sin familj, sina vänner, sin skola - ja, hela sitt liv. Tänk er att bli skickad till ett land där ni inte känner någon. Tvingas bort från människor som man byggt upp ett liv tillsammans med. Snälla, fina ni. Läs och DELA detta. Det här är inte ok.

Första tröjan hemma och en liten kiwifluff född!

Igår kväll var jag smått frustrerad över min idétorka som hållt i sig några veckor när det gäller målandet. Slängde kladd efter kladd men till sist, från ingenstans, föddes en idé om en liten Kiwifågel! Denna lilla krabat finns som tryck på kläder, tygpåsar och iPhone-skal och går att köpa som tavla på http://sofiasvardart.tictail.com.

Idag kom äntligen tröjan Rasmus köpt från wepshopen! Trycket blev kanon och tröjan är jätteskön, känns fantastiskt bra.

 

Imorgon bär det av till Göteborg efter morgonrep och kör. Där väntas sånglektion och senare firande av Elin! Jag och Rasmus blir kvar i stora staden G (läs: mest i lilla Torslanda) tills söndag förmiddag. Ser fram emot en myshelg innan nästa veckas turné som kommer bli så grymt rolig!

Äntligen!

Nu har första tygpåsen anlänt och jag är supernöjd! Denna är till frugan min. :)

Winter wonderland., fo realz.

Alltså, detta underbara väder! Det har snöat riktigt mycket i flera dagar nu och det har kommit flera decimeter snö. Här i Ljungskile lever vi i (enligt mina normer) en vinterdröm just nu!

Det har dock spenderats mycket tid framför datorn de senaste dagarna (värvat med rep, kuratorbesök, promenader m.m.). Jag har nämligen öppnat en butik som spreadshirt.se där jag säljer produkter med min konst och ett och annat foto på! Nu finns alltså (utöver tavlor som kan köpas via http://sofiasvardart.tictail.com) bl.a. tygpåsar, barnkläder, tröjor och mobilskal med mina tryck på att köpa på http://sofiasvardart.spreadshirt.se. 

Här är några av produkterna

Imorgon åker eventuellt jag och Rasmus till Göteborg, beroende på om vi klarar av att lämna snöiga Ljungan eller inte.

Trevlig helg!

Fotografering, kärlek och snö.

Min man är hemma!! Det är så skönt. I lördags kväll fick jag äntligen pussa på honom igen.
Helgen blev väldigt lugn och fylld med filmer och te.

Idag fotograferade min bättre hälft oss i The Droids!

Killarna försöker bli varma

Jag har fortfarande ont och mår illa varje dag (till och från) men mår bättre nu när vi kommit igång med rep och lektioner. På torsdag har jag fått tid hos kuratorn (psykologen? psykoterapeuten? oklart) på vårdcentralen här. Min doktor, som också är här på vårdcentralen, har stressat dem lite efter vårt senaste telefonsamtal så de ringde mig i fredags och meddelade att de bokat in en tid åt mig. Den där ständiga oron för att jag kommer få ont och må illa måste dämpas för att det fysiska ska bli bättre. Det blir svårt att leva upp till min förra kurator, men jag hoppas på att vi klickar och att jag blir hörd! Det blir bra.

Jag kan ju vara (och är ofta) så himla glad! Till exempel när jag såg att det snöade efter repet. Jessica blev livrädd när jag bokstavligt talat skrek ut ett "JAA!!" och skuttade lite på stället. Till mitt försvar så har jag faktiskt väntat på detta hela vintern! Att sen få se trailern för Game Of Thrones S4 gjorde ju inte kvällen sämre direkt. Fantastiskt!

Jag har dessutom fått tag på världens mest förstående, omtänksamma och snälla pojkvän. Hur fasen gick det till?
Helt underbar.

Förkylningsfredag

Det var så himla roligt att rida i onsdags och det gick kanonbra. Red fina Coparo för första gången och vi klickade direkt! Träningsvärken idag är dock inte nådig. Har dessutom dragit på mig en härlig förkylning vilket är aptråkigt. Det där med att ha ont i halsen när man ska sjunga är ju inge kul! Därav blev det till att vila hemma i Ljungan idag istället för sånglektion i Göteborg, tyvärr.

Vecka 5 har vi ju turnévecka, och idag fick jag bekräftat att vi ska spela på Harrys i Uddvalla! Den 31 januari är ni alltså välkomna att lyssna på The Droids på Harrys (mer info kommer när det närmar sig)!

Imorgon kommer min man äntligen hem från Afrika efter 19 jävligt långa dagar.

Nu ska jag somna till Simpsons (igen) och blir frisk tills imorgon tänkte jag!
Natti

Onsdag

Igår var en bättre dag! Det var så fantastiskt skönt att komma igång med rep och lektioner. Blev så lycklig av att spela igen! Jag fick pratat med doktorn också. Vi kom väl inte direkt fram till så mycket, men det kändes ändå bra.

Nu dags för rep med världens bästa ensemble. Vecka 5 har vi en liten turné och ska bland annat besöka kära Donnergymnasiet! Ikväll ska jag till stallet också. Som jag längtat!

Vill man lyssna på några liveinspelningar från konserter så kan man gå in på min soundcloud: https://soundcloud.com/sofiasv-rd

Bild: Viktor Papini

Ha en fantastiskt dag!

Rakt ur hjärtat.

Jag vill inte. Vill inte äta, vill inte öva, inte göra någonting.Tårarna verkar tävla ner för kinderna och jag förundras över hur jag aldrig vänjer mig. Att jag inte vant mig vid smärtan, kramperna, illamåendet och oron efter 8 år. Jag har haft bra dagar. SÅ många bra dagar, ibland långa perioder. Flera månader som vart bra. Men nu är det en såndär helvetesperiod när varje dag kretsar kring huruvida jag kommer klara av att göra någonting utanför säkerhetszonen nära toaletten. Att jag kommer tvingas (av rimliga och nödvändiga själ) äta om x antal timmar och därefter troligtvis må så illa att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Halva dagen idag har vart fylld av glädje, skratt och en härlig promenad till stallet. Men efter lunch vände det tvärt. Kramp i ett par timmar, sen de kalla strålarna ut i ryggraden, illamåendet och smärtan. Kommer jag kräkas nu? Om jag går ut på promenad, kommer jag klara av det utan att behöva springa hem pga magen? Panikångesten sitter i halsen och jag lyckas med nöd och näppe hålla tillbaka attack efter attack. Det var ett tag sedan jag fick en riktig en nu. Jag har lärt mig hantera dem och lugna ner mig själv innan jag förlorar kontrollen och det blir kaos. För några år sedan hade jag aldrig klarat det själv. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna beskriva tacksamheten jag känner inför min familj, mina närmsta vänner och min kurator jag hade hemma i Torslanda. De hjälpte mig ur den svåraste perioden i mitt liv.

Jag är stolt över att jag numera klarar av att hindra attackerna, men känner mig samtidigt så hjälplös och vilsen i detta. Spökena sitter kvar, djupt ingrodda. Den där fantastiska kombinationen av en fysisk sjukdom som påverkas av psyket, blandat med panikångest och en gnutta depression. Kommer jag någonsin kunna leva ett normalt liv utan att behöva oroa mig för om jag klarar av bussfärden in till stan? Det har vart bussfärder som i vanliga fall skulle ta 20 minuter som för mig tar ca 1h 30min för att jag hoppar av bussen i panik tre gånger på vägen. Vänta på nästa buss, andas. Om igen, på och av. Ut och andas. Till slut kommer jag in, och folk undrar varför det tog sådan tid. "Nee, jag... mådde illa. så jag hoppade av. och på. och av." Möts av oförstående blickar och ett "men va, varför det?". För att jag har pani... Äh skitsamma. Missförstå mig rätt (än en gång), jag har full förståelse för att man inte kan förstå varför en till synes frisk människa skulle hoppa av bussen tre gånger istället för att bara sitta kvar hela vägen in. Vem gör så? Jag. Jag gjorde så. En bussfärd var ett stort jävla projekt, och är fortfarande. "Nej den bussen kan jag inte ta för jag åt nyss och då kanske jag mår illa och får kramper på bussen så jag får ta en senare. Jo, jag vet att det finns toalett, då kanske det går iofs. Kan vi inte ta tåget senare istället? Eller åk i förväg, jag kommer sen när det känns bättre." 

Tänk om jag om några år kanske kommer kunna äta ett mål mat utan denna ständiga oro för vad som kommer efter. Imorgon ringer doktorn och vi ska prata om ifall det hjälpt med de åtgärder vi tog till i höstas. Nej, tyvärr. På't igen, fler läkarbesök och prover. Viljestyrkan och kämparglöden är långt bort nu, men förhoppningsvis inom räckhåll. Vintern är värst, det blir bättre snart. 

Ibland skäms jag. Jag har ju det så bra jämfört med så många andra. Men det är just det. Det går inte att jämföra med andra när det kommer till hur just du mår. Ingen kan veta hur du känner, hur tuffa fighter just du har gått igenom.

Jag har så mycket att vara tacksam för, och tro mig - Det är jag. SÅ tacksam.

Att försöka förklara för någon (som inte vart med om det själv) hur det känns när man får en panikångestattack är näst intill omöjligt. Kroppen tror att du ska dö, och agerar där efter. Spänner alla muskler som går att hitta, är beredd att fly. Hyperventilerar som om det inte finns någon luft kvar omkring dig. Skakar i hela kroppen av spänningarna. Tror att något fruktansvärt ska ske när som helst, och din kropp gör allt för att du ska kunna fly fort som fan därifrån.

Redan nu känns det bättre. Ikväll behövde jag skriva av mig och gråta ut. Det är så ofta som jag bara låtsas som att allt är bra och försöker vara den där glada tjejen jag är i vanliga fall. Spralliga Sofia, som är en aning knasig och ibland kanske en gnutta för mycket enligt vissa med det där högljudda skrattet och detta förbenade flänget fram och tillbaka mellan alla konversationer jag vill vara med i samtidigt. Det är som att när jag väl mår bra, som en prinsessa, då vill all energi passa på att komma ut på en gång.

Jag försöker verkligen ta dag för dag, men det är så svårt när jag är ständigt orolig för just vad som kommer sen. Imorgon är en ny dag och jag ska göra allt för att få vara den där glada Sofia. Ha energin att kunna fokusera på musiken, ta tag i välgörenhetsprojekt och hjälpa andra så mycket jag bara kan.
Jag vill så gärna.

Om någon av mina nära och kära läser detta; Jag är så tacksam. SÅ tacksam. Älskade ni.

Frugan

Så mycket kärlek!

Det var längesen sist.

Det där med att hålla igång en blogg verkar inte vara min grej. Men skam den som ger sig!
Nu försöker jag igen. Inte för att jag förväntar mig att någon vill läsa om mig och mitt liv, utan mer för att jag vill få skriva av mig och dessutom få dela med mig av min konst och musik till de som finner det intressant.

Jag pluggar numera jazz på Ljungskile Folkhögskola och trivs som fisken i vattnet! Dagarna är fyllda av musik och fantastiska människor ifrån olika ställen. Utöver detta så blir det en del målat också. I våras fixade jag med f-skatt och blev egenföretagare (enligt papper) och jag säljer lite tavlor då och då. Hann med en liten utställning i biblioteket här på skolan i November vilket var fantastiskt roligt! Min första utställning. Surrealistisk känsla!

Just nu sitter jag och min älskade vän och sambo Olivia och myser på vårt rum här i Ljungskile. Det är så skönt att vara tillbaka! Det var fantastiskt att få träffa familj och vänner hemma i Göteborg över jul och nyår, såklart, men det här är hemma nu. Jag och min fru, och hela tjocka släkten här på Ljungskile Folkhögskola!

Under jullovet har jag målat en hel del. Jag finner så otroligt mycket inspiration av andra konstnärer och får massvis av idéer av att titta runt bland instagrams guldgruvor. Ibland blir det nästan för mycket och jag vet inte riktigt hur jag ska få ner allt på papper. Då resulterar det ofta i att målningen får vila ett tag, ibland flera veckor eller månader. 

Här kommer två av målningarna som blev till under lovet!

Tankar:
Jag är som sagt väldigt glad att vara tillbaka. Missförstå mig rätt - Jag älskar min familj och mina vänner ofantligt mycket, och det var fantastiskt fint att få umgås igen. Men lov -  perioder utan daglig struktur - är ofta väldigt påfrestande för mig. Att leva med IBS, panikångest och magkatarr är ibland väldigt tufft, och blir extremt påtagligt när man inte har någonting man måste gå upp till på morgonen.

Nu börjar vårterminen på tisdag och jag är taggad till tusen. Jag ska sjunga, spela, öva, plugga och - framför allt - njuta!